Artiklar

Klicka på Läs mer, så visas hela artikeln längst ner på sidan.

Hela byn Rawatsar brann ner!

Det är torka i Sindregionen och det drabbar Tharöknen särskilt hårt. Kvinnorna och männen som bor I byn Rawatsar arbetar långt hemifrån. Det lämnade barn och några äldre kvinnor ensamma kvar i byn när det började brinna.  - Min yngre son, 4 år gammal, var kvar hemma med min svärmor, berättar Malhoo. Min svärmor lämnade honom ensam en stund för att mjölka. Han hittade en tändsticksask och började leka med den och det började brinna. Elden spred sig snabbt och alla 22 husen i byn totalförstördes tillsammans med BLLFS sycenter. Inga människor eller djur kom till skada, men familjerna förlorade allt, bostad, pengar, identitetskort, värdesaker, kläder och filtar. Det finns inga banker i öknen. Pengar, värdesaker och viktiga dokument förvaras hemma. - Jag har fem döttrar, säger Qaim. Jag hade sålt land för att kunna köpa utrustning till deras bröllop. Pengar som fanns i huset. Allt brann upp!  Den lokala regeringen ger ingen hjälp. De drabbade överlever nu på gåvor från släkt och vänner. Nu kommer vintern och i Tharöknen blir det kallt på nätterna. Familjerna behöver kläder och filtar. De behöver hjälp att bygga upp sina hus igen. BLLFS sycenter behöver också byggas upp igen och man måste skaffa ny utrustning.       

Vill Du ge en gåva till stöd för de drabbade ökenfamiljerna? Sätt in valfritt belopp på postgiro 900428-4 eller swisha till 123900484 och skriv "Branden i Tharöknen".

Hopp i rörelse och höstens aktiviteter

Starten på höstens aktiviteter gav oss full fart och vi har hållit farten uppe sedan dess. Hopp i rörelse är inne i en mycket spännande fas där vi växer och samtidigt undersöker vad ickevåld faktiskt innebär för vårt praktiska arbete.
Bok- och biblioteksmässan i Göteborg Hösten inleddes med bokmässan i Göteborg där Hopp i rörelse höll ett seminarium och stod i BLLF Swedens monter. Vi träffade många nya ansikten och knöt kontakter med organisationer som vi kan ha samarbete med i framtiden. I samband med mässan i Göteborg lanserade vi stolt vår nya hemsida www.hoppirorelse.se. Nu fortsätter arbetet med att fylla den med aktuellt och användbart innehåll.
Möten och aktiviteter under hösten I oktober besökte vi Esperantoföreningen i Göteborg och presenterade Hopp i rörelse för en intresserad skara medlemmar. Vi diskuterade idéer kring hur de kan delta i arbetet med hopp i rörelse. Det ska bli spännande att se vad det kan leda till!
Den 31 oktober träffade vi Lidköpings kommundirektör Jan Fransson för att diskutera möjliga samarbeten med kommunen. Våra idéer mottogs med intresse och flera möjliga samarbetsvägar framöver identifierades. En av idéerna var att låta skolungdomar gå kurser i ickevåld som sommarlovsarbete och därefter fortsätta att utbilda sina skolkamrater under kommande läsår. Den 10 november träffades 20 intresserade deltagare i Folkets hus i Lidköping. Vi planerade hur vi går vidare med arbetet i Hopp i rörelse.

Vi kom fram till tre teman som vi ska arbeta inom:

● Ett levande och självförsörjande Sverige

● Visa på goda exempel för att vända på den negativa mediebilden

● Ickevåldsträning

 

Samuel Grönvik

INFÖR JAI JAGAT 2020: Möten med kvinnor på väg till Genève.

Vi var samlade i Georgien, fyrtiofem kvinnor från sjutton olika länder. Vi bodde på ett enkelt familjehotell nära en långsträckt strand vid Svarta Havet. Mäktiga vågor rullade mot stranden utanför hotellet och vi följde solens upp- och nedgång varje dag. Den största gruppen deltagare kom från länder i närområdet: Georgien, Armenien Azerbajdzjan och Abchazien. En grupp med unga kvinnor som möttes för första gången i arbetet kring Jai Jagatvandringen som kommer att passera några av länderna. Övriga deltagare kom från Indien, Iran, Senegal, Filippinerna, Tyskland, Schweiz, England, Frankrike, Serbien och Spanien. Fatimeh Khavari deltog från Ung i Sverige och jag representerade BLLF Sweden. Många i gruppen var konstnärer av olika slag: skådespelare, dansare, filmare, sångare, textilkonstnärer och så vidare. Andra var journalister och aktivister från till exempel Green Movement, Gandhi Foundation och Friends of Ekta Parishad. Erfarenheten och kunskapen om Jai Jagat sträckte sig från absolut noll till gamla veteraner. Det gemensamma språket var oftast engelska, men den unga gruppen från närområdet talade ryska, georgiska och armeniska. Konsten fick vara överordnad oavsett språk. Presentationer och föreställningar av olika slag avlöste varandra. Indiens ambassadör i Georgien kom till museet i Kobuleti, fyra timmar försenad, i sann indisk stil. Ambassadören såg en del av den planerade föreställningen. Avslutningen på konferensen skedde i parlamentsbyggnaden i huvudstaden Tbilisi, inför en stor mängd representanter från olika organisationer och även regeringen som kom och gick under hela föreställningen.
Under konferensen var det program från tidiga morgnar till långt in på kvällarna. Samtidigt fanns det gott om tillfällen till individuella möten med representanter från skilda delar av världen. Irene Santiago från Filippinerna var en av de huvudansvariga bakom kvinnokonferensen i Beijing . Hennes information om arbetet med Runda Bords-konferenser var djupt förankrat i erfarenheter från verkligheten. Dijana Milosevic från Dahteatern i Belgrad och Rama Mani från Frankrike/Indien delade med sig av gripande kvinnoöden i starka monologer. Gauri Kulkarni, aktivist och dansare från Indien var en annan härlig personlighet som både lyckades se och prata med alla och ledde yoga och andra fysiska övningar så snart en grupp stod stilla någonstans. Tillsammans med Nana och Tinatin från Gandhi Foundation i Georgien gjorde jag härliga simturer i Svarta Havet och fick glimtar från livet i Georgien idag. Textilkonstnärerna Geza från Schweiz och Gaby från Tyskland har utvecklat sina konstarter tillsammans med marginaliserade grupper i Sydamerika och Indien. De visade sina erfarenheter genom färgstarka bildreportage, och vi fick också arbeta i en textil workshop. Detta är bara några exempel på oerhört rika dagar. Fatimes Kahavaris berättelse berörde många och blev en viktig del i föreställningen som de yngre framförde vid avslutningen. Jill Carr-Harris från Ekta Parishad fanns överallt med en ängels lyssnande tålamod. Det var en viljestark grupp med mängder av synpunkter. Överallt fanns en stark vilja att arbeta vidare tillsammans, att fortsätta lära känna varandra och att tillsammans genomföra Jai Jagat och mötas i Genève för en bättre värld.
Britt-Marie Klang

Kontakta oss:

Kontaktpersoner:  Postadress:                  E-post: 
   Cecilia Karlsson: 070-508 4365    BLLF Sweden      info@bllf.se
   Britt-Marie Klang: 0510-29795    Box 680      
       531 16 Lidköping