Artiklar

Klicka på Läs mer, så visas hela artikeln längst ner på sidan.

Fast fashion – miljöpåverkan och arbetsmiljö

Mellan åren 2000 och 2010 ökade vi svenskar vår privata klädkonsumtion med 50%. Sverige ligger på 10:e plats i världen på länder som har störst ekologiskt fotavtryck per person. Idag produceras i världen över 80 miljarder nya plagg per år. Det är 400% mer än produktionen för bara två decennier sedan.
I filmen The true cost av Andrew Morgan uppskattas att en av sex personer arbetar i någon del av den globala modeindustrin. Det gör textilindustrin till den mest arbetskraftskrävande industrin på jorden. Klädindustrin sätter därmed idag ca 25 miljoner människor i arbete.De flesta arbetar i den del av leveranskedjan där de har minst möjlighet att göra sin röst hörd och med små möjligheter att påverka den egna arbetssituationen. Mycket av verksamheten är placerad i länder som är mindre välbärgade. Modeindustrin utger sig ofta för att vara världsförbättrare genom att placera arbetstillfällen i dessa mindre välbärgade länder. De menar på att länderna utvecklas och invånarna blir rikare genom klädindustrin. Trots detta finns det många historier som vittnar om en helt annan bild av klädindustrin.
Filmen The true cost visar hur kvinnor som arbetar i textilindustrin lever. De tvingas lämna ifrån sig sina barn för att kunna arbeta de långa passen i fabriken. Kvinnorna vittnar också om bristfälliga lokaler och om vad som hänt när fackföreningar bildas och arbetat för att höja minimilönerna. Otäcka scener i filmen visar klipp från området Saver i Dhaka när fabriken Rana plaza kollapsar och över 1000 personer omkommer.

Produktion
Det är många led textilproduktion innan det finns en färdig produkt. Det är en rad med processer som ska gås igenom innan vi har ett färdigt tyg och för att få ett färdigt klädesplagg är vägen ännu längre.
Bomull är den mest använda textilfibern. Av bomullens fröhårsfiber spinner man garn som sedans används till att väva eller sticka tyg. För att framställa ett kilo konventionellt odlad bomull krävs mellan 10 000 och 30 000 liter vatten och ett kilo bekämpningsmedel. Alla steg i processen i textilindustrin påverkar miljön genom utsläpp. För att odla och framställa bomullsfiber används förutom stora mängder vatten alltså en mängd olika kemikalier. Mängden kemikalier beror på varifrån fibrerna kommer och vilken process som används. Kemikalielagstiftningen säger att industrin måste registrera och lämna uppgifter på 30 000 olika kemikalier. Av växtfibrer är bomull det växtfiber som man har odlat mest ekologiskt av hittills. I de ekologiska odlingarna tillåts inga giftiga kemikalier eller konstgödsel.
Efter framställningen av tyget följer en process för att behandla det. Tyget eller garnet bleks eller färgas och behandlas med till exempel flamskydd, antistatbehandling, antiskrynk-behandling, antimicrobiell behandling, antikrympbehandling, smutsavvisande behandling och en rad andra åtgärder innan tyget eller garnet är redo att användas. Till alla dessa behandlingar går det åt stora mängder vatten. I många länder där kläder idag tillverkas finns inte samma miljöpolicy eller kontroller som i Sverige och i de fallen kan det vara så att efter alla behandlingar släpps vattnet ut orenat och förgiftar jord och grundvatten.
Efter att tyget producerats i en syfabrik lämnar det nu fabriken som ett klädesplagg och fraktas till Europa, USA eller andra delar av världen. I det här ledet berättar butikspersonal om hur de påverkas av att packa upp de nya klädesplaggen. De möts av starka dofter och visar symtom som andningssvårigheter, eksem, trötthet och illamående.
Nästa led är när plagget når konsumenten. Rådet vid nyköpta kläder är att de ska tvättas före användning. Detta råd finns för att få bort så mycket som möjligt av kemikalierna. Det gör att kroppen exponeras mindre för kemikalierna men istället hamnar de på våra reningsverk. Många kemikalier lagras i vår miljö och hamnar slutligen i vårt grundvatten.

Miljöpåverkan
Bomullsplantan är vattenkrävande och den odlas oftast på torra områden vilket gör att stora mängder av konstbevattning krävs. Det kan leda till överutnyttjande av grund- och ytvatten i dessa områden. Det påverkar både människor och djur i området genom minskat vattenflöde i vattendag och förorenade sötvattensekosystem.
Vår stora konsumtion av kläder gör textilindustrin extra miljöfarlig. Det är den stora mängden kemikalier som används i industrin som är en del i den negativa miljöpåverkan. Bland annat släpps ämnen som bly, krom och kadmium ut i framställandet av kläder. Textilindustrin står idag för över en tiondel av de industriella utsläppen i Kina. Jeanstyg ska till exempel först färgas och sedan tvättas ett antal gånger tills det får den färg som kunden efterfrågar. De här ämnena påverkar inte bara miljön utan även befolkningen som bor i området. Flera av de kemikalier och tungmetaller som släpps ut är cancerogena. De kan också hindra hjärnans utveckling och tros även påverka fortplantningsförmågan och hormonsystemet. De barn som växer upp i områden med många fabriker påverkas och kan få men för livet.
Staden Zengcheng kallas för jeansstaden eftersom stor del av jeanstillverkningen i Kina finns i detta området. Förbi staden rinner en å. Satellitbilder från Google Earth tagna i oktober 2014 visar ett mörkt område där ån flyter ut i den annars betydligt ljusare floden Dongjiang. På de bilder man idag kan se på Google Earth finns inte det mörka partiet kvar längre. Men på plats kan man se att kanalerna runt om har en mjölkig tjock blå färg och i en annan kanal flyter det plast, burkar och vattnet är svartfärgat. De här kanalerna fortsätter ut i floden Dongjiang som är dricksvattenkälla för flera miljoner människor.
Idag är bomullstyg det tyg som används mest till kläder över hela världen. Efter att förfrågan på bomull ökat då det produceras mer kläder än tidigare påverkar det bomullsodlingarna. Bomullsplantagen ändrar sitt sätt att odla för att möta den stora efterfrågan. Utsäden manipuleras och det kräver mycket kemikalier. Detta påverkar hela områden i till exempel. Indien där det finns stora områden med bomullsodling.
Innan textilindustrin lämnade Sverige fanns samma problem i vårt land. Utsläpp från textilindustrin runt Borås lämnar fortfarande spår efter sig. På den tiden släppte fabrikerna ut sitt utsläpp rakt ut i Viskan, vilket man kunde se på färgen på vattnet. Utsläpp som fortfarande ligger kvar på botten. Även i Djupasjön, Guttasjön och Rydboholmsdammarna, som ligger nedströms från Borås, ligger det sediment fyllt av gifter. På vissa ställen är det så tjockt som upp till fyra meter. I sedimentet finns det både gifter och tungmetaller som krom, kvicksilver, zink, koppar, dieldrin, dioxiner och DDT. Det är svårt att se vart sedimentet slutar och botten börjar. Vattnet är grumligt ner i djupet och där hittar man en svart välling. Det har gjorts undersökningar i området och år 1999 kom man fram till att en yta på ungefär 240 000 kubikmeter sediment behöver helt eller delvis forslas bort.
I det här området är det populärt med lax- och ålfiske. De är båda feta fiskar som lagrar mer gifter än magra fiskar. Gifterna påverkar också djurlivet när det sipprar ur sjöbotten. Fiskar, fåglar, grodor och andra djur dör eller får utvecklingsstörningar. Även vi människor påverkas av gifterna. Enligt Länsstyrelsen har människor som regelbundet äter ål från sjöarna en ökad risk att drabbas av cancer.

Arbetsmiljö
Ett av arbetsmiljöproblemen i textilindustrin är de långa arbetsdagar som arbetarna tvingas till. Låga löner gör att många måste arbeta mycket övertid för att kunna försörja sig. Även hårt tryck på produktionen och den snabba takt som varorna beställs i numer kan gör att övertid är nödvändigt. ILO (International Labour Organization) är en del av FN (Förenta Nationerna) som arbetar med sysselsättnings- och arbetslivsfrågor. ILO:s mål är att bekämpa fattigdom och befrämja social rättvisa. De arbetar för bättre arbetsvillkor och fackliga fri- och rättigheter i hela världen. Nästan alla länder har skrivit på ILO-konventionens skrivelser om att en arbetsvecka ska vara 48 eller färre timmar. Men när man tittar på verkligheten så ser den ofta annorlunda ut.
Enligt den kinesiska arbetslagstiftningen är arbetstiden styrd till åtta timar om dagen och en arbetsvecka utgör fyrtio timmar precis som i Sverige. Lagen i Kina säger även att man som högst får arbeta trettiosex timmar övertid under en månad. Trotts detta finns det många historier som vittnar om att arbetar i fabrikerna i Kina och andra delar av Asien har arbetsdagar som är tolv timmar om dagen och där utöver många timmar övertid.
Ett annat problem i arbetsmiljön är att arbetarna inte alltid har rätt utrustning när de använder kemikalier eller att arbetarna inte har utbildning på skyddsutrustningen. Lokalerna är bristfälliga eller att det vistas för många arbetare i samma lokal. Det rapporteras också om att arbetarna inte alltid får raster för att äta lunch eller ens för att gå på toaletten.
Fackföreningar är en mänsklig rättighet men det är inte alltid den rättigheten efterlevs. Fabriksägare accepterar inte alltid att arbetarna organiserar sig och även här finns det berättelser om arbetare som blivit avskedade och även svartlistade så att de har svårt att få ett nytt arbete. I vissa länder finns det även restriktioner om hur fackförbund får vara uppbyggda och de kan vara kontrollerade av staten. Det är en sak som kan vara svårt för oss i Sverige att ta i eftersom vi har en stark traditionell fackföreningsrörelse långt tillbaka i tiden i vårt land.
I textilindustrin idag är 80% av arbetarna kvinnor och på de beslutsfattande positionerna är det oftast män anställda. Det finns många rapporter om sexuella trakasserier och övergrepp. Rapporter berättar också att kvinnor tvingas skriva på papper om att de inte kommer skaffa barn under anställningsperioden. De som då bryter detta och blir gravida blir avskedade.
Ett annat stort problem är att den lagstadgade minimilönen och levnadslönen inte stämmer med varandra i många av de länder där textilindustrin finns. I Bangladesh motsvarar minimi-lönen endast 18% av levnadslönen. Med levnadslön menar man den lön som krävs för att leva, äta bo och försörja en familj. I Indien motsvarar minimilönen 33% och i Kina 42% av levnadslönen.
Vi hamnar i en ond cirkel. Regeringarna i produktionsländerna vill inte höja minimilönerna för att de är rädda att företagen flyttar sin produktion till andra länder. Företag som H&M säger att höjda löner kan få konsekvenser. H&M:s vd Karl Johan Persson säger till tyska tidningen Die Welt i april 2014 att han pratat med Kambodjas premiärminister att de stöder löneökningar men att landet måste ta med i beräkningar att jobb kan förloras till andra länder!

Barnarbete
I Kina uppmärksammades barnarbete redan på1990-talet då det i media rapporterade om att det förekom barnarbete i textilindustrin i Kina. H&Ms dåvarande VD Stefan Persson skrev då in i 1996 års årsredovisning att företaget aldrig arbetar med företag som har barnarbete och att arbetet med alla leverantörer som använde sig av det skulle avslutas.
Kärnstrand och Andersson Åkerblom skriver i sin bok Modeslavar. Den globala jakten på billigare kläder att 2013 började H&M lägga beställningar i Burma som Sverige tidigare haft sanktioner mot. I Burma vara arbetarnas löner bland de lägsta i världen och med mycket låga kostnader för tillverkning. Burma var då även känt för att bryta mot internationella konventioner och att de som protesterade mot det fängslades. Att barn användes som arbetskraft var välkänt och 2012 rankades landet av riskanalysföretaget Mapelcroft som det land i världen där risken att barnarbete förekommer är som störst.
2014 gjorde FN:s befolkningsfond, UNFPA, en kartläggning där det visade att över en och en halv miljon barn mellan tio och sjutton år arbetar i Burma. Det är ungefär var femte barn i landet. Enligt lagen i Burma är det tillåtet för barn från 14 år att arbeta men lagen är tydlig med vad som gäller för åldersgruppen. Då får man endast arbeta fyra timmar om dagen och det kräver ett läkarintyg om att man klarar av det. Från 16 år får man arbeta på samma sätt som vuxna enligt lagen, vilket innebär åtta timmar om dagen och max 12 timmar övertid i veckan.
I Bangladesh är det 9 av 10 barn som börjar skolan men ungefär hälften slutar innan åk 5 och börjar istället att arbeta. Orsaker kan vara att skolan kan kosta så mycket som en textil-arbetares månadslön som årsavgift eller att det inte finns någon fungerande skola i de fattiga slumområdena.

Återvinning
En följd av att dagens mode är ett så kallat ”fast fashion” blir den stora mängden kläder som anses förbrukade. Stora mängder kläder slängs varje år. En genomsnittlig amerikan slänger 37 kilo textilavfall varje år. Det är 11 miljoner ton klädavfall enbart i USA. I Sverige slänger vi 8 kg kläder per person och år. Det är ungefär hälften mot mängden vi köper varje år. Ideella second hand-organisationer i Sverige tar om hand om 22 000 ton textilier varje år. Ungefär en fjärdedel av detta säljs i butikerna i Sverige. Det andra skickas vidare med hjälporganisationer till andra länder, förbränns eller deponeras. Det är endast 1% av vårt textila avfall som återvinns. Den allra största delen säljs vidare utomlands till länder i Östeuropa eller Nordafrika.
En del butiker har boxar där kunder kan återvinna sina kläder och får då värdecheckar att handla för. Kläder som läggs i butikers återvinningsboxar hamnar oftast på internationella secondhandmarknaden.

Vad kan jag som konsument göra?
Hur våra kläder tillverkas är det nog många konsumenter som blundar för. Rapporter om barnarbete och slavliknande förhållanden i textilindustrin har nått oss i över 20 år. Det är inte något nytt! Men vems ansvar är det hur tillverkningen går till? Är det fabriksägarna? Politiker som styr i landet där fabriken är placerad? Företagen som importerar kläderna? Konsumenten? Att det är många led och olika aktörer i tillverkningskedjan och handeln påverkar förmodligen att det ser ut som det gör i produktionen av bomullstextilier.
I slutändan måste konsumenten ta vara på möjligheten att påverka för att få till en förändring. Kanske främst genom att välja med omsorg de klädesplagg man köper och att välja bort det snabba modet, fast fashion, som produceras och säljs till lågt pris. Säljer inte de stora märkena sina produkter måste de ändra sig för att möta konsumentens efterfrågan. Samtidigt borde företagen ta ansvar för hur produktionen går till. Genom att inte ha egna fabriker kan de med dagens lagar skydda sig genom att säga att de inte är ägare av fabriken och inte kan påverka arbetsförhållanden i den. Att företagen väljer att inte själva äga sina fabriker gör det lätt för dem att flytta sin verksamhet till länder med lägre kostnad hela tiden. Det bekräftar H&M:s vd Karl Johan Persson i tyska tidningen Die Welt i april 2014.Det kan även vara svårt att genomföra kontroller av en verksamhet om de stora aktörerna har egna fabriker.
Att de stora modeföretagen skriver uppförandekoder är bra men frågan är hur de efterlever dem. H&M har många års erfarenhet att produktion i asiatiska länder och borde vara väl medvetna om hur länder de arbetar med fungerar. Att de som tar anställning i fabrikerna oftast är personer som är extremt fattiga och inte alltid kan välja hur och var de vill arbeta utan att det handlar om att överleva.
Det gäller att vi som konsumenter är medvetna och hela tiden uppdaterar oss på hur tillverkningen går till. Fråga företagen hur klädesplagget är tillverkat och av vem. Det finns även en rad ideella organisationer som man som konsument kan ta hjälp av och ge sitt stöd. Och olika miljömärkningar och märkning för rättvisemärkt som underlättar för konsumenten i att få veta hur ett klädesplagg har tillverkats. Fler och fler klädkedjor använder sig av märkning som talar om att vissa plagg är producerade av ekologisk bomull.
Det är intressant att vi kan se att textilindustrin har lämnat stora spår i Boråstrakten av den verksamhet som nu har flyttat utomlands. Att samma typ av verksamhet får fortgå i en annan del av världen där det kanske inte finns samma typ av kontroller som i vårt land.
Det finns ganska mycket aktuell litteratur om textilindustrin och det måste ju betyda att vi börjar få upp ögonen för hur industrin och vårt sätt att konsumera påverkar miljön.
Både miljöpåverkan och hur arbetsförhållanden igenom hela textilkedjan ser ut känns svår att komma åt eftersom det är många led och så många olika aktörer inblandade. Det handlar om allt ifrån vad som sker på odlingarna med besprutning och de kemikalier som används där, vem som plockar bomullen, till hur färdiga plagg transporteras till butikerna. Där emellan är det många som har en tuff arbetssituation som de har svårt att själva påverka. Det kan vara svårt för oss i Sverige som ser det som självklart att man byter arbete om man inte trivs eller att arbetsmiljön inte är bra. I Sverige har vi även en rad myndigheter eller fackföreningar att vända oss till när något inte fungerar. Vi har myndigheter som kontrollerar att lagarna följs vilket kanske inte alltid fungerar i länder där det går att muta sig fram eller att politikerna har egenintresse i produktionen.
Så länge vi konsumenter efterfrågar billiga plagg kommer de här problemen kvarstå. Så länge det finns nya platser att erövra och flytta produktionen till för att nå ett lägre pris kommer detta att ske.
Vi måste börja med oss själva! Vi ser vad produktionen av bomullstextilier gör med vår miljö. I Sverige är naturen fortfarande påverkad av den textilindustri som lämnade Borås-området för många år sedan. Vi vet idag att alla de kemikalier som används i odlingar och i fram-ställningen av tyg påverkar inte bara de som arbetar närmast utan även andra människor som finns i området. Vi vet också att både bomullsfälten och textilfabrikerna påverkar vattnet i stora områden och de vattendag som finns där. Vi som lever i Sverige borde fråga oss själva om det sett ut på samma sätt om det varit vår jord och våra vattendrag som var påverkade på samma sätt, Eller att vi arbetade under de arbetsförhållanden som råder i stora delar av textilindustrin, hade vi även då tyckt att fast fashion är toppen?

Kontakta oss:

Kontaktpersoner:  Postadress:                  E-post: 
   Cecilia Karlsson: 070-508 4365    BLLF Sweden      info@bllf.se
   Britt-Marie Klang: 0510-29795    Box 680      
       531 16 Lidköping