Små glimtar från samtalen med fältarbetare i Mirpurkhas.

En mamma som följt sin dotter till hennes första lärarträning blir kvar på kursen. Hon lyssnar intensivt på lektionerna. Efter några dagar kommer hennes son. – Nu får du komma hem. Alla våra kläder är smutsiga och det är ingen ordning med maten. Hon följer med honom. 
 Några dagar senare meddelar han att han tänker resa bort. Nej, det får du inte, säger mamman. Jamen vadå? Jo nu vet jag att män och kvinnor har samma rättigheter. Kan du stoppa mig från att lyssna på kursen så kan jag stoppa dig från att resa! Abda som berättar skrattar gott. Historien har inget slut. Var det verklighet eller ett exempel? Samtalen får fortsätta.

Det där barnets skrik….

Många gånger var det lite svårt att sova. Alla obekanta ljud. Grannens gård, fylld med ett gäng hundar som utkämpade bataljer med gatuhundana på utsidan muren. Det blev stundtals till ett öronbedövande oväsen. När hundarna småningom drog sig undan, kunde man ge sig sjutton på att åsnorna började skria, innan det strax före gryningen var dags för böneutroparens sorgsna stämma att leverera dagens första påminnelse om att gud är stor.

Att resa med Britt-Marie...

Att få resa till Pakistan med Britt-Marie är en stor förmån. Som förstagångsbesökare inser jag att mina bilder blir lite endimensionella, då mina referenser är vaga föreställningar om landet och kulturen. Inte minst mötet med projektet på plats, dess deltagare och i vilken miljö dom verkar, ger intryck som inte så lätt låter sig fördjupas och förklaras.
Här är B-M en ovärderlig tillgång. I mötet med en verksamhet eller ett center, kan B-M ofta tillföra en historia om hur det började och hur det utvecklat sig samt lite egna tankar om varför. Dessa dimensioner hade jag svårligen kunnat få annars. Ibland blir beskrivningarna så komplexa att det är svårt att hänga med i alla svängar. Britt-Marie har en jätteförmåga att alltid föra en fråga tillbaka till rätt fokus. Vad är vårt gemensamma syfte? Påverkar vi barns, kvinnors, arbetares villkor med det vi gör? Engagemanget är totalt!

Det är lätt att bli den som går runt med stora ögon, öppen mun och med tappad haka. Besöken i de fyra centren i ökenområdet var en fantastisk upplevelse. De i Mirpurkhas likaså. Livsvillkoren och miljön är så annorlunda. När man får träffa en tjej, som går 8 kilometer varje dag för att få gå i skola, då får man lite perspektiv också på sin egen tillvaro. Klyscha? Ja, jag vet, men jag bara måste nämna den. Blir då så glad av dessa starka människors förmåga och vilja att påverka sin egen situation till ett bättre liv. Inte minst tjejers önskan om ett värdigt liv där hon själv har såväl formella och reella möjligheter att fatta sina egna beslut. Detta och andra livsvillkor vill jag kunna känna vårt projekt medverkar till att förbättra.

Inte mycket tid för "facebookande"

Lika gott om tid jag tyckte mig ha under första veckans intressanta fältbesök till skolor och center här i Pakistan, lika lite tid har de senaste dagarna givit utrymme åt "facebookande".

Vi (Britt-Marie, Göte och jag) ska snart avsluta ett tre dagars möte mellan svenska projektkommittén (PC) och våra pakistanska vänners d:o. Detta föregått av ett mycket upplyftande heldags möte/workshop med projektets Program Managers (PM) och några PC-ledamöter. Har nu 26 A4-sidor i mitt kollegieblock, med synnerligen positiva anteckningar som ska sammanställas. Vi känner oss jätteglada för den entusiasm vi upplever. Inte enbart från PM, utan från provinsernas koordinatörer. Det känns som om alla "är med på tåget".

Framtiden får givetvis utvisa resultatet av denna förändring av organisationen i syfte att bredda ansvar och beslut till flera. Vi kunde knappast ha fått en mera positiv start. Agendan för vårt "joint PC-möte" var en diger sådan. Enklare frågeställningar blandade med svårare, som ex. hur policymanualen (SOP) tillämpas såväl i administrationen som personalpolitik. Hur man tillämpat SOP vid starten av innevarande projekt använde vi som "a case study". (Om det nu heter så....)

Just nu "slappar" vi en liten stund från mötet. Göte och jag skriver. Han mejlar, kollar anbuden, ekonomin och revisionen, bokar flygbiljetter under ett frustrerat gormande om denna hemsidas djävlighet, medan jag slappar med facebook. Britt-Marie tar mängder av kontakter. Hon har besök och samtal bl.a. inför deras fortsatta vistelse här i Pakistan och senare i Indien. Snart träffas vi igen för fortsatt möte. 20.00 har vi bestämt avsluta vårt "joint PC-möte" med ett samtal om situationen i Pakistan. Detta gör vi till en kopp chai och lite tilltugg, eller som vi säger här, fredagsmys á la Pakistan....

Så roligt att besöka Kewals by...

Så roligt att besöka Kewals by, en liten by med 300 invånare och mer än 135 elever i skolan. Alla bor inte i byn men denna gamla BLLF skola som nu drivs i semi statlig regi har kö av elever. Många pojkar går till fots från andra byar, två timmar till skolan och två timmar hem. Tyvärr släpps inte flickor ut på dessa promenader men de hittar andra vägar. Det går till ex att skriva in dem i skolan, de pluggar hemma och får hjälp ibland. När examen kommer klarar sig många fint. De pratar engelska, de vågar framträda och de är stolta över sina och kompisarnas kunskaper. Lärare tillsammans med den tidigare BLLF läraren är två tidigare elever i BLLFS skolan. De lummiga träden i bakgrunden har växt sig stora sedan de planterades i ett projekt som Mikaela, Linda och Tora genomförde när de tog studenten i Sunne för många år sedan

 

 

Vi ser ut som en liten stad på kvällen, säger byns lärare Hernat. Alla husen i Kewals by Ragho Mengwar har fått en egen solpanel. På två präktiga fundament lyser de två gatuljusen. Nu är det lättare att sy, läsa och skriva på kvällarna. Byn har ett aktivt kvinnonätverk som driver sina frågor i samarbete med skolan och familjerna i byn.

 

 

Lite andra bilder från vår resa:

Ytterligare hälsning från Britt - Marie Klang

Glädjen över utbildning tar sig många olika former. För många just nu är det sömnad som gäller. När jag lärt mig sy kläder till andra, ja då ska jag köpa en get, säger en elev i ett av de nyöppnade centrana. Egna pengar är ett mål men kunskapen om kvinnors rättigheter har för många betytt ännu mer när de ser tillbaka. Rätten att säga nej till ett giftermålsförslag – nej de kan vi aldrig acceptera i den här byn, säger en äldre kvinna bestämt. Ändå kommer förändringarna. Alltfler har upplevt att de vågar när de är flera som vet att det är en rättighet och tillsammans tar diskussionerna.

 

Hälsning från Britt - Marie Klang:

Tillbaka i Pakistan och Mirpurkhas. Varmt, dammigt. Roligt att träffa nya och gamla medarbetare igen. Det blir många koppar te, många uppdateringar och naturligtvis förväntningar. Barn har växt, antalet hundar i närmsta omgivningen har ökat otrevligt mycket. Skällandet blandas med åsneskrik och motorknatter från diverse fordon men jag sover väldigt bra i alla fall.
Det har varit en vecka med grymma, trista bombdåd också i Sindh. Alla sörjer och oroar sig över onda krafter som tycks svåra att besegra. Vem vill ha det så här – Ingen jag träffar. Hur kan det hända? Massor av teorier men ingen som egentligen vet. Men vi, Agne Gustafsson från BLLF Swedens projektgrupp och jag, känner oss mycket välkomna.

BLLFS i Pakistan har spännande nätverk i sina nationella möten.

Aktivister med olika kulturell bakgrund från samma land utvecklar samarbete och fördjupar vänskap. Igår var det upptakt här i Mirpurkhas inför den nya fördelningen av uppgifter och fördelat ansvar.Intensiva diskussioner, nya och gamla idéer,glada skratt och härlig stämning. Jag noterar med glädje att tjejerna tar alltmer plats och att alla är taggade när de återvänder för att ta tag i sina uppgifter inom utbildning, kvinnligt nätverkande, ungdomsarbete etc på alla nivåer inför sitt nya ansvar.

Dag 9. (Sickat dagen efter).

"Slappardag". Läser och skriver. 32 mycket varma grader ute. Vi samtalar om verksamheten och spånar lite idéer och tankar. Göte är på väg och ska anlända i morgon förmiddag. Britt-Marie har städat och svabbat golvet i sitt rum. (Det har inte jag. Skyller på heltäckningsmattan i mitt rum.) På kontoret träffade vi Grace, ännu en gammal vän och tidigare BLLFS-aktiv med tegelarbetarbakgrund. Lite praktiskt pyssel, pengaväxling och tidningsläsning för att hålla sig sysselsatt denna dag utan egentligt program. 

Det blir lite långsamt just därför. Hade under andra omständigheter varit upplagt för en längre promenad eller en utflykt. Vi avstår emellertid detta då det skulle medföra alltför mycket arbete med de kontakter som Mir och gänget måste ta för vår skull av säkerhetsskäl. Personalen är nu ändå fullt sysselsatt med förberedelser inför nästa veckas alla möten med våra program managers och Pak PC ledamöter från Balochistan och Mardan. Dom anländer under tisdagen. Dessutom är två revisorer här från Karachi, för att under en vecka utföra revision.
Tänkte sända dagens noteringar till er via facebook, men nätet är inte tillgängligt. Händer uppenbarligen rätt ofta. Tur att vi just nu har el och belysning i vart fall. Inte heller detta är självklart. Har redan lärt mig (the hard way), att varje gång ta med ficklampa till toa/tvättrummet….

Tegelbruket

Så har jag gjort mitt första försök till en tegelsten. Detta misslyckades nesligen och det tvivelaktiga resultatet gick inte vidare i produktionskedjan... Tror ingen är förvånad. 
Ett hårt arbete under tuffa villkor. Detta behöver väl knappast tilläggas. Besöket på tegelbruket tog mig till den miljö som sades mig vara själva upphovet till att BLLFS bildades. Tegelarbetare, många av dem skuldslavar, andra barnarbetare, var de som startade denna kamporganisation.
Fick under besöket en genomgång av ägaren till bruket om aktuell situation, arbetarnas/familjernas betingslöner, barnens skolsituation etc. Frågan om minimilöner fick vi inte helt utredd och heller inte frågan om ev. pågående barnarbete kunde rätas ut. Frågor ställdes också via våra översättare till de arbetare vi kom i kontakt med under rundvandringen.
Mir har lovat oss briefing kring tegelbruken och dess arbetsförhållande. Vi har en del egna fråger vi behöver mer info kring. Inte minst hur den nya lagen i Sindh som förbjuder barnarbete implementeras, efterlevs och följs upp. Exemplet från Punjab med aktiva myndigheter i frågan låter lovande.

Kontakta oss:

Kontaktpersoner:  Postadress:                  E-post: 
   Cecilia Karlsson: 070-508 4365    BLLF Sweden      info@bllf.se
   Britt-Marie Klang: 0510-29795    Box 680      
       531 16 Lidköping