Lika gott om tid jag tyckte mig ha under första veckans intressanta fältbesök till skolor och center här i Pakistan, lika lite tid har de senaste dagarna givit utrymme åt "facebookande".
Vi (Britt-Marie, Göte och jag) ska snart avsluta ett tre dagars möte mellan svenska projektkommittén (PC) och våra pakistanska vänners d:o. Detta föregått av ett mycket upplyftande heldags möte/workshop med projektets Program Managers (PM) och några PC-ledamöter. Har nu 26 A4-sidor i mitt kollegieblock, med synnerligen positiva anteckningar som ska sammanställas. Vi känner oss jätteglada för den entusiasm vi upplever. Inte enbart från PM, utan från provinsernas koordinatörer. Det känns som om alla "är med på tåget".
Framtiden får givetvis utvisa resultatet av denna förändring av organisationen i syfte att bredda ansvar och beslut till flera. Vi kunde knappast ha fått en mera positiv start. Agendan för vårt "joint PC-möte" var en diger sådan. Enklare frågeställningar blandade med svårare, som ex. hur policymanualen (SOP) tillämpas såväl i administrationen som personalpolitik. Hur man tillämpat SOP vid starten av innevarande projekt använde vi som "a case study". (Om det nu heter så....)
Just nu "slappar" vi en liten stund från mötet. Göte och jag skriver. Han mejlar, kollar anbuden, ekonomin och revisionen, bokar flygbiljetter under ett frustrerat gormande om denna hemsidas djävlighet, medan jag slappar med facebook. Britt-Marie tar mängder av kontakter. Hon har besök och samtal bl.a. inför deras fortsatta vistelse här i Pakistan och senare i Indien. Snart träffas vi igen för fortsatt möte. 20.00 har vi bestämt avsluta vårt "joint PC-möte" med ett samtal om situationen i Pakistan. Detta gör vi till en kopp chai och lite tilltugg, eller som vi säger här, fredagsmys á la Pakistan....