Ja så avslutade den unga Asma sitt tal på BLLFS Female Convent i Lahore i december förra året.
Hennes framträdande hade precis som de andra kvinnornas varit starkt och övertygande och som i många andras tal hade Asma återkommit till betydelsen av utbildning. Konventet hade planerats och organiserats av BLLFS Female Network (numera WAS, Women Against Slavery) och konferenssalen var fylld med kvinnor från Pakistans alla fyra provinser. Med de avslutande orden underströk Asma betydelsen av att göra just detta, att samlas och att arbeta tillsammans för förändring.
Hennes framträdande hade precis som de andra kvinnornas varit starkt och övertygande och som i många andras tal hade Asma återkommit till betydelsen av utbildning. Konventet hade planerats och organiserats av BLLFS Female Network (numera WAS, Women Against Slavery) och konferenssalen var fylld med kvinnor från Pakistans alla fyra provinser. Med de avslutande orden underströk Asma betydelsen av att göra just detta, att samlas och att arbeta tillsammans för förändring.
Under planeringsarbetet hade kvinnorna bestämt att inga män fick vara med under konventet. Mäns närvaro skulle skapa nervositet. En av talarna lyfte också fram att en del kvinnor inte får tala
inför män, inte ens inför den egne maken, ”om jag talar slår han mig”, citerade hon en kvinna från sin hemstad.
Att få tala är ingen självklarhet och de många framträdandena denna dag framstod därmed som än viktigare. Konventet blev ett tillfälle att obehindrat få uttrycka sig, lyssna på varandra och bli till som en nationell kvinnogrupp. Istället för inbjudna talare, vilket är mycket vanligt i sådana här sammanhang, var det också deltagarna i nätverket själva som gick upp i talarstolen. De tog själva röst.
Det blev en härlig fest med taktfasta applåder och musik med patriotiska sånger såväl som sånger om arbetarnas kamp. Stämningen var hög. Även om talen, poesin och sångerna tog störst plats denna dag så fanns också andra uttryck för den pågående kampen för ett förändrat kvinnoliv. Vackra kläder, sydda av deltagarna på sy-kurserna som ordnas i BLLFS regi var upplagda på bord som stod uppställda längst med väggarna. De visade inte bara att många skaffat sig ny kunskap utan också på kreativitet och skapelselust.
inför män, inte ens inför den egne maken, ”om jag talar slår han mig”, citerade hon en kvinna från sin hemstad.
Att få tala är ingen självklarhet och de många framträdandena denna dag framstod därmed som än viktigare. Konventet blev ett tillfälle att obehindrat få uttrycka sig, lyssna på varandra och bli till som en nationell kvinnogrupp. Istället för inbjudna talare, vilket är mycket vanligt i sådana här sammanhang, var det också deltagarna i nätverket själva som gick upp i talarstolen. De tog själva röst.
Det blev en härlig fest med taktfasta applåder och musik med patriotiska sånger såväl som sånger om arbetarnas kamp. Stämningen var hög. Även om talen, poesin och sångerna tog störst plats denna dag så fanns också andra uttryck för den pågående kampen för ett förändrat kvinnoliv. Vackra kläder, sydda av deltagarna på sy-kurserna som ordnas i BLLFS regi var upplagda på bord som stod uppställda längst med väggarna. De visade inte bara att många skaffat sig ny kunskap utan också på kreativitet och skapelselust.
Lena Martinsson
21/03/2014
