Andemeningen med Fairtrade är att vara ett verktyg för konsumenter, företag och kommuner att via medveten konsumtion bidra till att bekämpa fattigdom genom att ge odlare och anställda bättre levnadsvillkor. Vi garanterar minimilön för odlaren, men även en premie som används till att utveckla lokalsamhället socialt och ekonomiskt, exempelvis genom utbildning.
Om kommuner handlar Fairtrade, blir det inte dyrare för kommunerna då?
På vissa varor är det en relativt stor skillnad, men vid stora kvantiteter skiljer det inte mycket i slutändan. Tittar man på lönerna inom bananindustrin behövs inte många kronor för att odlarna ska klara sig betydligt bättre. Vi behöver se det som en helhet; det finns områden där man kan dra in lite och områden där det kan få kosta lite mer. Om offentliga aktörer inte ställer krav på schyssta villkor så bidrar ju våra skattepengar faktiskt till att bryta mot mänskliga rättigheter. Fairtrade är ett sätt att använda våra skattepengar på ett ansvarsfullt sätt.
Givet andemeningen att folk ska ha rimliga villkor för det de sysslar med, varför kan inte marknaden ordna det?
Vårt långsiktiga mål är att vi inte behöver finnas utan att all handel ska vara rättvis. Tyvärr är det inte så idag. Vi har en situation med få, multinationella aktörer och de som pressas på kostnader är de som producerar varorna. Det handlar om makt. Multinationella företag har makt idag som gör att du är beroende av dem om du odlar kaffe, bananer eller te. Odlarna har för lite kunskap om hur marknaden fungerar. Inte att förglömma här är att konsumenter har stor makt. Dole, till exempel, säljer Fairtrade och ekologiska bananer i Sverige, eftersom de fick mycket kritik genom en film för ett par år sedan och konsumenterna bojkottade de ”vanliga” bananerna.
Hur ser du på frihandel?
Jag ser att frihandel är bra, tullar stjälper för många aktörervilket skapar orättvisa villkor. Hälften av EU:s budget går till jordbrukssubventioner till exempel. Det gör ju att vi producerar ett överflöd av livsmedel och dumpar det på marknaden i Afrika, Asien, Latinamerika och därmed får deras odlare inte betalt för sina varor. Vi behöver ta bort tullar och subventioner. Frihandel i sig kan skapa ekonomisk tillväxt, men den tillväxten blir inte automatiskt rättvist fördelad och behöver därför kompletteras med rättvis handel.
I en rapport från SOAS, Fairtrade, Employment and Poverty Reduction in Ethiopia and Uganda fick ni kritik gällande bland annat låga löner. Hur ser du på det?
Det finns saker som stämmer med rapporten; dock är slutsatsen som de drar alltför långtgående. Det är också statistiskt problematiskt att utifrån rapportens studie av fyra producentorganisationer dra generella slutsatser om effekterna av Fairtrade för de övriga 1100 Fairtrade-certifierade organisationerna.
Märkningen gör skillnad först när Fairtrade-certifierade odlingar säljer tillräckligt mycket av sin produktion som Fairtrade. Säg att ett företag köper en stor andel av teproduktionen hos ett Fairtradekooperativ, för att senare minska sina inköp och bara köpa 5% av odlaren och resten från ett annat plantage. Kooperativet måste ändå betala hela premien för kontrollen behöver göras, även om bara 5% av produktionen går till Fairtrade. Det är ett reellt problem, som forskarna inte tar upp i rapporten, att när odlarna säljer låga volymer som Fairtrade-märkt får de inte heller tillräckligt stor del av fördelarna, såsom Fairtrades minimipris och premie. Vi kan inte bestämma om odlaren ska vara certifierad hos oss eller inte, det är deras beslut. Vad vi gör är att ge dem information om hur marknaden och efterfrågan ser ut för att de ska kunna ta välgrundade beslut.
Den andra utmaningen som vi har, som nämns i SOAS-rapporten, är för anställda på plantagen. Det finns rättigheter för anställda på stora plantage, över 20 anställda, där kriterierna för bland annat minimilöner finns. Vid ett lägre antal anställda vet vi inte hur villkoren ser ut. Det har vi uppmärksammat innan och i och med rapporten blir det än mer tydligt. Den processen har snabbats på för att få in kriterier för det. Vi behöver vara ödmjuka inför kritik och se att det finns reella problem som vi ska jobba med och förbättra.
Ser du att det ni gör motverkar slaveri/barnarbete? I så fall hur, och varför?
Våra kriterier förbjuder slaveri och de värsta formerna av barnarbete. Sedan tror jag i slutändan att det viktiga är att ge förutsättningar för deras föräldrar att tjäna tillräckligt med pengar, att det finns skolor att gå till, att det finns en möjlighet att ge barnen en annan framtid. Vi har ju en premie också som många använder till utbildning. Det är något av det viktigaste för att förebygga barn- och slavarbete. Finns det ingen skola eller någon som tar hand om barnen är det klart att barnen är på fälten.
Malin Johansson 2014-12-11
