Mellan Indien, Afghanistan, Iran och Kina ligger det sjätte folkrikaste landet i världen: Pakistan. Dit reste jag den 13 februari tillsammans med sju andra för att vara med i ett utbyte med De la Gardi-egymnasiet och lära oss om BLLF och skuldslaveri.
Åtta stycken förväntansfulla och spända personer började den 13 februari sin 24 timmar långa resa till Paki-stan. Vår grupp bestod av sex elever, en lärare från DLG och Malin Johansson från BLLF Sweden. Den 14 februari landade vi i Karachi. Framför oss hade vi en fyra timmars bilresa till Mirpurkhas, där vi skulle bo. Vår resa till Pakistan var ett utbyte som DLG och BLLF Sweden genomförde tillsammans. I höstas hade vi ungdomar som jobbar för BLLFs i Pakistan på be-sök i Lidköping. Under vår resa skulle vi få se BLLFs arbete, lära oss om skuldslaveri och vi fick träffa paki-stanska ungdomar från olika BLLF-organisationer. Till-sammans berättade vi för varandra om våra respek-tive kulturer, hade workshops och spelade cricket. Jag fick under mötena med ungdomarna otroligt många nya perspektiv och lärde mig mycket om hur männi-skor hjälpte till inom BLLFs och vilka problem Pakistan kämpar med, men också övervunnit.
Vi svenskar fick dessutom möjlighet att besöka ett stort jordbruk och åka till ett tegelbruk för att se hur arbetarna hade det där. På jordbruket arbetade många befriade slavar som berättade om hur livet som slav varit: att de inte kunnat välja att flytta och att hela familjen tvingats arbeta hårt. Dessutom träffade vi en advokat som jobbade för BLLFs med att i domstol fria skuldslavar, något som visade sig vara lättare än vi hade föreställt oss. Advokaten berättade att det svår-aste var att få kontakt med skuldslavarna och att när slavarna fått kontakt med BLLFs kunde det gå väldigt fort. Efter att kanske ha varit skuldslav i generationer kunde de bli fria på en vecka.
Vi besökte också flera av BLLFs utbildningscenter och skolor. På utbildningscentrena lärde sig barn och kvinnor att hantera en dator eller sy kläder. Samtidigt fick de lära sig om de mänskliga rättigheterna och om kvinnors rättigheter i samhället. Jag inspirerades mycket av att se hur intresserade kvinnorna var av att lära sig och hur glada de var över möjligheten att gå på center och lära sig om rättigheter.
Under vår resa träffade vi många intressanta männi-skor, en av dem var Miriam. Hon jobbade på tegelbru-ket vi besökte och visste inte hur gammal hon var, men trodde att hon var ungefär 30. Hennes lön var 1200 rupier (ca 100 kronor) per 1000 tegelstenar och hon gjorde ungefär 400 varje dag. Detta tyckte hon var en bra lön. Tidigare hade hon arbetat på ett annat te-gelbruk med sämre betalt. När jag frågade om hur job-bet var grimaserade hon och svarade att det var tufft och förstörde hennes rygg. Faktum är att vi under resan inte träffade några skuld-slavar, bara före detta. När vi frågade varför fick vi svaret att det knappt fanns några. Att åka på en resa där vi skulle lära oss om skuldslaveri och sedan inte träffa några slavar är otroligt! Nu vet vi att BLLFs och BLLF Swedens arbete faktiskt fungerar.
Pakistan är underbart. Folket är otroligt vänliga, kul-turen intressant och jag har lärt mig så mycket. Jag vill tillbaka!
Tova Nilsson
