Det är vissa berättelser jag har fått höra som jag återkommer till gång på gång. Jag återberättar dem och de fortsätter att lära mig nya saker. Grace, var en gång med om att starta BLLFS i Pakistan, och jag har intervjuat henne flera gånger. Första gången vi möttes, 2006, berättade hon om när hon som skuldslav fick reda på att det inte var lagligt med skuldslaveri. Någon hade kommit med en pamflett till tegelbruket där hon arbetade.
På denna pamflett stod det att det var förbjudet med skuldslaveri. Grace själv kan inte läsa men någon hade läst upp vad som stod. Grace berättade för mig att hennes liv förändrades i det ögonblicket: ”Jag ville göra något med mitt liv efter det”. Hon blev en tydlig kraft och röst i kampen mot slaveri. Hon och en kamrat gick från tegelbruk till tegelbruk för att informera och för att hitta arbetare som hamnat i skuldslaveri. Hon hindrade beväpnade vakter som kommit för att ta skuldslavar som flytt tillbaka till bruken. Hennes politiska kamp har varit så viktig. Grace har lärt mig mycket, men det viktigaste är kanske att en inte behöver vara läskunnig eller traditionellt utbildad för att vara en viktig politisk kraft. För några år sedan var Grace på besök i Sverige. Vid den här tiden hade Sida dragit tillbaka stödet till BLLFS i Pakistan för att driva skolor, skolor som var en del i kampen för att avskaffa slaveri. Det indragna stödet ledde till att en hel del skolor fick läggas ner. Grace var inbjuden till Sverige för att tala om BLLFS kamp men vi förstod snart att hon hade en egen agenda att påverka svenskarna till att få politikerna att fortsätta stödja skolorna. Vi sa till henne att det var lönlöst men hon fortsatte ändå. Hennes fokus på skolorna, den betydelse de verkade ha i hennes kamp bygger naturligtvis på hennes och organisationens medvetenhet om att läskunnighet minskar möjligheterna att bli lurad in i slaveri och att den läskunnige får ett redskap att själv och tillsammans med andra kämpa för ett annat samhälle. Skolorna skulle också ge självförtroende och ändra det förslavade barnets förståelse av sig själv. Grace kamp för skolorna gjorde att jag återigen drog mig till minnes berättelsen om pamfletten. Pamfletten hade givit Grace en egen upplevelse av att det skrivna ordet kan förändra liv. Några skrivna rader på en lapp berättade att det fanns en annan värld, bortanför bruken, som sa att det som pågick där hon levde inte var tillåtet. Lappen talade till henne och de andra som om de vore människor med rättigheter. Ett aha-ögonblick. Så även om hon själv kunnat agera politiskt utan att kunna läsa har hon erfarit makten och möjligheterna det skrivna ordet kan ha. Det skrivna ordet och möjligheten att läsa kan förhindra att man blir lurad, men det kan också verkligen förändra ens sätt att förstå och känna inför världen.
Lena Martinsson
