Ett gäng fotbollsspelare från Lidköping och Uppsala brukar samlas några dagar hos landslagsläkaren Jakob Johansson i Äppelbo utanför Uppsala för att koppla av och umgås utanför träningar och tävlingar. Ett återkommande inslag vid dessa tillfällen har varit skämtsamma auktioner av udda föremål. Jakob som utropare har lyckats trissa upp priserna till högsta möjliga och trasiga strumpor, kvarglömda udda skor, svettiga handdukar och andra prylar insamlade under året har köpts in under glada tillrop. En av Zlatans fotbollsskor har till exem-pel ingått i auktionen och sålts för en för oss okänd summa.
Summan av sommarens auktion, 17 500 kr, känner vi till och gläds över. Den kom till BLLF Swedens konto för stöd till kampen mot slaveri i Pakistan. Varmt tack Jakob!
Varmt tack också till alla er som bidragit med större och mindre gåvor under sommaren. Ni är alla tillsammans förutsättningen för att kampen mot olika former av slaveri och barnarbete går vidare.
Aftab Baloch – Vi möts igen!
För tio år sedan publicerades en intervju med Aftab Baloch i vårt Nyhetsbrev. Aftab var tjejen som iklädd pojkkläder och med kortklippt hår fortsatte sin utbildning i pojkskolan när ingen annan väg till fortsatt utbild-ning fanns. Omgivningen förfasade sig, men familjen stöttade henne.
Hur gick det sen?
Aftab arbetar idag som District education officer i det statliga skolsystemet och har ansvar för 145 primärsko-lor på landsbygden i Baluchistan. När hon började var 50% av skolorna ”sovande”. Detta innebar att många lärare stannade hemma. De skrev sina rapporter och de hämtade ut sin lön men utan att visa sig i skolan.
Aftab blev inte populär när hon vägrade ta emot mutor och istället rapporterade den verkliga bilden. Lärarna klagade hos hennes överordnade, men Aftab visste att hon fanns för barnens skull.
Nu fungerar 95% av skolorna i hennes område. De 5% som fortsatte att ”sova” har stängts, men många nya skolor har öppnats och uppgraderats. Flickor har fått fler möjligheter till längre utbildning där de bor. Stäm-ningen är positiv med tacksamma föräldrar och lärare som gillar sitt arbete.
”Jag vill ägna mitt arbete och mitt liv åt att flickor på landsbygden får bra utbildning i en positiv miljö, så som i BLLFS skolor,” säger Aftab.
Britt-Marie Klang
Ett annat håll, ett annat mål
Besök hos kvinnor på den indiska landsbygden.
”Vi är inte rädda längre. Nu vågar vi gå till polisen och till dem som bestämmer.” Detta säger en av kvinnorna vi besöker i en by på den indiska landsbygden. ”Förr satt vi mest inne och vi bar slöja när vi gick ut. Då vå-gade vi inte säga något.” Kvinnorna, tillsammans med män och barn, var samlade under ett stort mangoträd i byn Karondi i indiska delstaten Madhya Pradesh.
Tillsammans med Britt-Marie och Göte, fick jag i mars 2017 möjlighet att besöka Indien och följa Ekta Pa-rishads arbete, framför allt på landsbygden. Ekta Pa-rishad berättade att det största problemet för männi-skorna på landsbygden är rätten till land, vatten och skog. För att inte tvingas bort från jorden de odlar be-hövs dokument som ger dem rätt att bruka marken. Annars kan företag komma och göra anspråk på deras mark. En av Ekta Parishads främsta uppgifter är att arbeta för att byborna ska få dessa viktiga dokument och därigenom förhindra landgrabbing. Landgrabbing leder annars oftast till att människorna tvingas migrera till städernas slum för att söka sin försörjning där.
Byinvånarna i Karondi berättade att de hade papper på att de äger husen de bor i och en liten köksträdgård. Däremot har de inte fått ut papper på marken de odlar trots att de blivit lovade det. Ekta Parishad driver frå-gan i Högsta Domstolen. Kvinnornas inställning var målmedveten: ”Vi kommer inte att sluta odla även om vi får nej i domstolen. Marken används ju ändå inte.” Varje dag sparar de dessutom en slant och en handfull ris för att ha råd att skicka en familjemedlem till de marscher som Ekta Parishad ordnar för att uppmärk-samma och få igenom de fattigas krav och rättigheter.
Vi fick se odlingarna på åkrarna som låg utanför byn. En bonde visade dammen han hade grävt. Bevattning från dammen innebar att han fick bättre skördar och med en pump kunde han bevattna större områden. Han fick tre skördar per år och odlade ris, grönsaker, linser och vete. Byn hade även ett litet tegelbruk där de slår teglet de behöver och de använde också bambu som byggmaterial. Människorna var nöjda med sina liv. De ville bo kvar, fortsätta att odla och leva i lugn och ro. Innan vi lämnade byn fick vi en god måltid lagad av råvaror från byn; ris, grönsaker, bröd och te efter ma-ten.
Invånarna i Karondi arbetar med fyra projekt i Ekta Parishads regi. 1. Sociala problem för ett bättre liv i byarna. Till exempel könsroller. 2. Ekonomi; odling och djurhållning. 3. Politik; ta del i möten och beslut. 4. Andlig utveckling; utbildning och hälsa, natur- och miljövård.
Vi besökte flera liknande byar och fick delta i möten där kvinnor från byar från olika delar av Indien träffa-des. De berättade om sina utmaningar, stöttade varandra och planerade framåt. Vi fick också besöka en utbildning där ungdomar från ett stort antal byar fick lära sig icke-våldstekniker som de tog med sig hem till sina byar och spred vidare. Efter utbildningen var deltagarna också med i en marsch som Ekta Pa-rishad arrangerat.
Jag blev imponerad av självförtroendet, medvetenheten och kraften hos kvinnorna vi besökte i byarna som de fått tack vare Ekta Parishads arbete.
Kerstin Högsborn