Ett annat håll, ett annat mål

Besök hos kvinnor på den indiska landsbygden.

”Vi är inte rädda längre. Nu vågar vi gå till polisen och till dem som bestämmer.” Detta säger en av kvinnorna vi besöker i en by på den indiska landsbygden. ”Förr satt vi mest inne och vi bar slöja när vi gick ut. Då vå-gade vi inte säga något.” Kvinnorna, tillsammans med män och barn, var samlade under ett stort mangoträd i byn Karondi i indiska delstaten Madhya Pradesh.
Tillsammans med Britt-Marie och Göte, fick jag i mars 2017 möjlighet att besöka Indien och följa Ekta Pa-rishads arbete, framför allt på landsbygden. Ekta Pa-rishad berättade att det största problemet för männi-skorna på landsbygden är rätten till land, vatten och skog. För att inte tvingas bort från jorden de odlar be-hövs dokument som ger dem rätt att bruka marken. Annars kan företag komma och göra anspråk på deras mark. En av Ekta Parishads främsta uppgifter är att arbeta för att byborna ska få dessa viktiga dokument och därigenom förhindra landgrabbing. Landgrabbing leder annars oftast till att människorna tvingas migrera till städernas slum för att söka sin försörjning där.
Byinvånarna i Karondi berättade att de hade papper på att de äger husen de bor i och en liten köksträdgård. Däremot har de inte fått ut papper på marken de odlar trots att de blivit lovade det. Ekta Parishad driver frå-gan i Högsta Domstolen. Kvinnornas inställning var målmedveten: ”Vi kommer inte att sluta odla även om vi får nej i domstolen. Marken används ju ändå inte.” Varje dag sparar de dessutom en slant och en handfull ris för att ha råd att skicka en familjemedlem till de marscher som Ekta Parishad ordnar för att uppmärk-samma och få igenom de fattigas krav och rättigheter.

Vi fick se odlingarna på åkrarna som låg utanför byn. En bonde visade dammen han hade grävt. Bevattning från dammen innebar att han fick bättre skördar och med en pump kunde han bevattna större områden. Han fick tre skördar per år och odlade ris, grönsaker, linser och vete. Byn hade även ett litet tegelbruk där de slår teglet de behöver och de använde också bambu som byggmaterial. Människorna var nöjda med sina liv. De ville bo kvar, fortsätta att odla och leva i lugn och ro. Innan vi lämnade byn fick vi en god måltid lagad av råvaror från byn; ris, grönsaker, bröd och te efter ma-ten.
Invånarna i Karondi arbetar med fyra projekt i Ekta Parishads regi. 1. Sociala problem för ett bättre liv i byarna. Till exempel könsroller. 2. Ekonomi; odling och djurhållning. 3. Politik; ta del i möten och beslut. 4. Andlig utveckling; utbildning och hälsa, natur- och miljövård.

Vi besökte flera liknande byar och fick delta i möten där kvinnor från byar från olika delar av Indien träffa-des. De berättade om sina utmaningar, stöttade varandra och planerade framåt. Vi fick också besöka en utbildning där ungdomar från ett stort antal byar fick lära sig icke-våldstekniker som de tog med sig hem till sina byar och spred vidare. Efter utbildningen var deltagarna också med i en marsch som Ekta Pa-rishad arrangerat.
Jag blev imponerad av självförtroendet, medvetenheten och kraften hos kvinnorna vi besökte i byarna som de fått tack vare Ekta Parishads arbete.

Kerstin Högsborn