Artiklar

Klicka på Läs mer, så visas hela artikeln längst ner på sidan.

Teater som påverkan - långt bortom strålkastarna

I Pakistan finns teatergrupper som spelar interaktiv teater för människor i utsatta områden. Publiken bjuds in att delta för att finna positiva lösningar på tunga ämnen som naturkatastrofer, människohandel och skuldslaveri. Catharina Åhsberg har varit där. 
 
Det finns ingen scen. Istället har mattor rullats ut direkt på gårdsplanen. De vitrappade stenväggarna blir kulisser. Ljuset lyser på några trummor som står på den ena mattan. Bredvid trummorna ligger två tomma plastdunkar. En skådespelare kommer in på scenen, sätter sig och börjar trumma. Instrumentets muller fyller den tysta, mörka kvällen. En efter en kommer skådespelarna in och intar sina platser. Två grupper bildas. Dialogen börjar. De talar om sina lerhus och sina tak och om regnet som inte har fallit på tre veckor. Då hörs det ett dovt muller. Några regndroppar faller sakta för att sedan övergå till spöregn. Vattnet forsar plötsligt fram och bildar stora vattensamlingar som blir till floder. Djur och människor dras ned i strömmarna. Översvämningen är ett faktum. Människorna i byn rusar fram och tillbaka på scenen, skriker och vet inte vart de ska ta vägen. Trummorna mullrar. Maten är slut. Vattnet stiger i deras by och lerhusen rinner bort. Plötsligt blir en man ormbiten och panik utbryter. 

  - Vi stoppar pjäsen här, säger Yousaf Dominic, manager och skådespelare. Jag vill att någon ur publiken kommer fram och ger ett eller flera förslag på ett annat slut. Vilka lösningar finns? Hur går vi vidare? Alla är välkomna att diskutera tillsammans. När vi är överens så spelar vi pjäsen en gång till.

En kvinna reser sig och går fram till scenen. En diskussion startar mellan henne och skådespelarna. Flera olika alternativ presenteras i form av frågor. Hur löser vi problemet med toaletter? Vem ska städa? Hur förebygger vi smittspridning? Finns det någon hjälp att få utifrån? Publiken interagerar och dialogen är igång. Skådespelarna tar åter plats på scenen. Trummorna mullrar och regnet faller. Katastrofen är ett faktum, men nu vet byns invånare att de ska söka sig till höga platser för att skydda sig mot vattnet. De ska ha telefonnummer som de kan ringa i nödfall och bygga latriner för att förhindra smittspridning. De tomma plastdunkarna, som låg bredvid trummorna i början av föreställningen, kan fungera som livbojar ifall någon ramlar i vattnet. 

 

Kvinnor inte välkomna

Yousaf Dominic är aktiv i olika teatergrupper och har arbetat med denna teaterform sedan 1999. Han spelar sex föreställningar varje månad. Interaktiv teater kan vara ett sätt att nå ut med ett budskap till människor i marginaliserade områden, där många dessutom är analfabeter. Varje färdig pjäs varar ungefär 15-18 minuter och det tar två dagar att repetera. Inför en ny uppsättning är det mycket diskussion inom gruppen och sedan repetition varje dag under en veckas tid.  

   - I Pakistan spelas teater för att underhålla och kvinnor är inte alltid välkomna i det offentliga rummet, säger Yousaf Dominic. Vår grupp spelar för alla invånare i byarna. Det är både kvinnliga och manliga skådespelare som är kristna, hinduer och muslimer. Det är svårt för kvinnliga skådespelare att agera inför publik. Dels för att teater har en dålig klang och dels för att vi spelar teater om känsliga frågor. Våra pjäser är kopplade till mänskliga rättigheter, där åhörarna kan ta en aktiv roll och ändra karaktär på innehållet. Publiken ska beröras, utmanas och diskutera positiva lösningar på allmänmänskliga problem. 

 

Kamp mot fattigdom

Längs väggarna hänger fotografier, ritningar och affischer som beskriver PVDP:s (Participatory Village Development Programme) arbete i byarna. Allt från teaterprojekt till skisser på vattenpumpar organiseras av PVDP - som har sitt huvudkontor i ett stort hus, med en trädgård anlagd inomhus för att ge liv åt lokalen - i utkanten av Mir Purkhas i sydöstra Pakistan. Grundaren Dominic Stephen tar emot på sitt kontor och berättar:

  - PVDP startade som en lokal organisation 1997, men finns idag över hela provinsen Sindh  och har 100 anställda på olika projekt. Vi arbetar med tidsomfattande program i fattiga och marginaliserade delar av Sindh. Det innebär att man på lång sikt ska motverka fattigdom med hjälp av olika modeller som inte skadar natur eller samhälle. 

Interaktiv teater är en del av PVDP:s arbete. Många viktiga frågor omvandlas till interaktiva teaterprojekt för att förtydliga och för att medvetandegöra människor. Teatern blir ett verktyg precis som en vattenpump eller ett vaccinationsprogram. Organisationen har växt, både geografiskt och innehållsmässigt. De har ökat samarbetet med andra humanitära organisationer för att skapa varierande och hållbara lösningar. PVDP arbetar inte med kortsiktigt, ekonomiskt bistånd eller motordrivna pumpar utan satsar istället på getter, vattentankar och odlingar som ger frukt och grönsaker. De arbetar också med hälsa, hygien, vaccination, näringslära för barn och mamma-barn-hälsoprogram. Det finns »shelters« (speciella boenden) för lantarbetare där de kan bo tillfälligt för att känna sig mer oberoende av jordägaren. Ett annat projekt är »shelter projects« som gett över 20 000 människor bättre livsvillkor efter översvämningarna 2010 och 2011. 

   - Cross Cutting Themes är en del av PVDP, men arbetar mer övergripande med jämställdhet och mänskliga rättigheter, särskilt för kvinnor och barn, säger Dominic Stephen.

   -Medvetenheten är större idag, men analfabetismen är fortfarande stor bland pakistanska kvinnor. Den demokratiska processen är viktig och kvinnor måste få id-kort för att få delta i valen. Här är det väsentligt att männen görs uppmärksamma på att kvinnornas röster är viktiga. Fem år utan militärkupp betyder inte att vi har uppnått demokrati utan vi måste arbeta vidare för att kunna leverera hållbar utveckling. 

 

Engagerade skådespelare

Föreställningen är slut. Trummor och övrig rekvisita samlas in. Mattorna rullas ihop. De unga skådespelarna, som ingår i dramagruppen, samlas på gården. De delar med sig av sina erfarenheter. Deras teaterintresse, kombinerat med ett engagemang kring mänskliga rättigheter, har fört dem till PVDP. De är väl förtrogna med språk, miljö och kultur i de områden där de arbetar. De står inte i påkostade scenografier i strålkastarnas sken utan konfronteras med en verklighet där naturkatastrofer och elförsörjning är stora problem. Verkligheten blir en del av scenografin och ramar in budskapet som framförs på scenen. Rosa, en av skådespelarna, berättar:

   - En utmaning för gruppen var när vi skulle uppträda i en by. Ingen hade räknat med överraskande regn och översvämning. Vi vandrade i alla fall iväg för att spela teater trots att det var blött och lerigt och framförde vår pjäs i den bästa tänkbara miljön med tanke på innehållet.

Naturkatastrofer är en stor och viktig fråga för teatergruppen eftersom Pakistan drabbas av både översvämningar och torka. Fler ämnen som teatergruppen framställer på scenen är kvinnomisshandel, sexuella trakasserier, skuldslaveri, utbildning, barns rättigheter, människohandel och trafficking. Teatern blir ett forum för sociala frågor som hindrar utvecklingsprocessen i samhället. 

   - Jag gillar teater och vill samtidigt arbeta med mänskliga rättigheter, säger Monika, en av skådespelarna i gruppen . På scenen kan jag förmedla ett budskap och föra en dialog med publiken om viktiga frågor som berör människor i utsatta områden. Vår teater kan ändra människors levnadsvillkor och skapa förändring till det bättre. 

Catharina Åhsberg

01/06/2014

Kontakta oss:

Kontaktpersoner:  Postadress:                  E-post: 
   Cecilia Karlsson: 070-508 4365    BLLF Sweden      info@bllf.se
   Britt-Marie Klang: 0510-29795    Box 680      
       531 16 Lidköping