Papperslösa – om gränsers betydelse för tillkomsten av tvångsarbete

Papperslösa utgör idag en stor utsatt grupp i Europa och Sverige. De har inte lov att vara i landet då de 

saknar uppehållstillstånd och måste ständigt oroa sig över att bli upptäckta och utskickade. De räknas inte som tillhöriga och omfattas inte av medborgerliga 

rättigheter. Denna situation gör att de riskerar att bli exploaterade på arbetskraft; de måste ju ha in medel att överleva men det innebär också att de kan hotas med att bli avslöjade. Ändå stannar många och blir därigenom samtidigt en del av ett ”oss”.

 
I boken Icke-medborgarskapets urbana geografi läser jag en intervju med en papperslös man som säger: ”Jag bestämde mig för att jag kan inte återvända, jag vågar inte”. I Sverige såg han trots allt en viss framtid och att de gällde för honom att hantera situationen, skaffa jobb och någonstans att bo. Den här mannen är, 

understryker författaren, genom sin närvaro och genom att ta sig fram och arbeta både med i samhället 

samtidigt som han ställts utanför. Han hör till en utsatt grupp som riskerar att hamna i slaveri eller tvångs-arbete just för att han är papperslös. Han hör inte till den gemenskap som ska skyddas. 

Utsatta människor utnyttjas

Papperslösa arbetstagares utsatthet har uppmärksammats av ILO. I ILO:s beskrivning av vad tvångsarbete är, vilket är ett begrepp de använder, men som 

omfattar, menar de själva, de flesta former av slaveri, har man lyft in den situation som papperslösa lever i runt om i världen. De skriver: ”Tvångsarbete syftar på situationer i vilka personer är tvingade att arbeta genom användning av våld, hotelser eller genom mer subtila metoder som ackumulerad skuld, bibehållandet av identitetshandlingar eller genom att hotas med att bli angiven till immigrationsmyndigheter”. Risken för att bli angiven kan försätta en person i en situation där den tvingas arbeta under bedrövliga villkor. 

Detta innebär att det finns en nationell struktur, i Sverige liksom i många andra rika länder, som gör att människor riskerar att hamna och hamnar i slaveri eller tvångsarbete. Det handlar alltså inte om undantag eller om brott mot någon lag som fallet är när det rör sig om människohandel. Det handlar om upprätthållandet av nationens gränser, en ordning som alltså möjliggör tvångsarbete. Skribenten Per Wirtén som själv ger 

exempel på den utsatthet det innebär att vara papperslös, skriver i en artikel i Arena, att exploateringen av de här arbetarna är ett större hot mot arbetsrätt och starka fackliga organisationer än vad totalt fri invandring från världens alla håll skulle vara.

ILO:s framskrivning av den här gruppens utsatthet innebär också att västvärlden med sina gränser blir fokuserad i diskussionen om slaveri. Det pågående skapandet av gränserna och de effekter de får för en del människor som tar sig hit är naturligtvis en viktig facklig och politisk fråga, men inte bara det, det är också en fråga för alla att reflektera över och oroas av.  

Vad innebär gränserna för att en person ska räknas som värd att skyddas? Vem uppfattas som människa? Hur skapas och normaliseras gränser mellan ”oss” och ”de andra”? 

Lena Martinsson