Vi var samlade i Georgien, fyrtiofem kvinnor från sjutton olika länder. Vi bodde på ett enkelt familjehotell nära en långsträckt strand vid Svarta Havet. Mäktiga vågor rullade mot stranden utanför hotellet och vi följde solens upp- och nedgång varje dag. Den största gruppen deltagare kom från länder i närområdet: Georgien, Armenien Azerbajdzjan och Abchazien.
En grupp med unga kvinnor som möttes för första gången i arbetet kring Jai Jagatvandringen som kommer att passera några av länderna. Övriga deltagare kom från Indien, Iran, Senegal, Filippinerna, Tyskland, Schweiz, England, Frankrike, Serbien och Spanien. Fatimeh Khavari deltog från Ung i Sverige och jag representerade BLLF Sweden. Många i gruppen var konstnärer av olika slag: skådespelare, dansare, filmare, sångare, textilkonstnärer och så vidare. Andra var journalister och aktivister från till exempel Green Movement, Gandhi Foundation och Friends of Ekta Parishad. Erfarenheten och kunskapen om Jai Jagat sträckte sig från absolut noll till gamla veteraner. Det gemensamma språket var oftast engelska, men den unga gruppen från närområdet talade ryska, georgiska och armeniska. Konsten fick vara överordnad oavsett språk. Presentationer och föreställningar av olika slag avlöste varandra. Indiens ambassadör i Georgien kom till museet i Kobuleti, fyra timmar försenad, i sann indisk stil. Ambassadören såg en del av den planerade föreställningen. Avslutningen på konferensen skedde i parlamentsbyggnaden i huvudstaden Tbilisi, inför en stor mängd representanter från olika organisationer och även regeringen som kom och gick under hela föreställningen.
Under konferensen var det program från tidiga morgnar till långt in på kvällarna. Samtidigt fanns det gott om tillfällen till individuella möten med representanter från skilda delar av världen. Irene Santiago från Filippinerna var en av de huvudansvariga bakom kvinnokonferensen i Beijing . Hennes information om arbetet med Runda Bords-konferenser var djupt förankrat i erfarenheter från verkligheten. Dijana Milosevic från Dahteatern i Belgrad och Rama Mani från Frankrike/Indien delade med sig av gripande kvinnoöden i starka monologer. Gauri Kulkarni, aktivist och dansare från Indien var en annan härlig personlighet som både lyckades se och prata med alla och ledde yoga och andra fysiska övningar så snart en grupp stod stilla någonstans. Tillsammans med Nana och Tinatin från Gandhi Foundation i Georgien gjorde jag härliga simturer i Svarta Havet och fick glimtar från livet i Georgien idag. Textilkonstnärerna Geza från Schweiz och Gaby från Tyskland har utvecklat sina konstarter tillsammans med marginaliserade grupper i Sydamerika och Indien. De visade sina erfarenheter genom färgstarka bildreportage, och vi fick också arbeta i en textil workshop. Detta är bara några exempel på oerhört rika dagar. Fatimes Kahavaris berättelse berörde många och blev en viktig del i föreställningen som de yngre framförde vid avslutningen. Jill Carr-Harris från Ekta Parishad fanns överallt med en ängels lyssnande tålamod. Det var en viljestark grupp med mängder av synpunkter. Överallt fanns en stark vilja att arbeta vidare tillsammans, att fortsätta lära känna varandra och att tillsammans genomföra Jai Jagat och mötas i Genève för en bättre värld.
Britt-Marie Klang